Tranströmer, Tomas: '90 július (Från Juli 90 Magyar nyelven)

Det var en begravning

och jag kände att den döde

läste mina tankar

bättre än jag själv.

Orgeln teg, fåglarna sjöng.

Gropen ute i solgasset.

Min väns röst höll till

på minuternas baksida.

Jag körde hem genomskådad

av sommardagens glans

av regn och stillhet

genomskådad av månen.

Temetésén tudtam:

úgy olvas bennem,

akár egy nyitott könyvben.

Nálamnál is jobban.

Néma orgona, madárcsicsergés.

A gödör kinn a tűző napon.

Barátom hangja

a percek túloldaláról.

Úgy indultam haza

leleplezetten, köröttem a nyárral,

kitárulkozva esőnek, csendnek,

a hold is a vesémbe látott.